Det har länge snackats om att Mega Man är på väg att dö ut helt. Även om jag älskar serien och allt som har med honom att göra så kan jag inget annat än att hålla med. Capcom har helt tappat stinget och pumpar ut spel efter spel, varav inget gör någon succé. 2005 släppte de dock Mega Man X8, som troligtvis kan få den negativa trenden att vända.

Spelet går ut på att du i rollen som antingen X, Zero eller Axl än en gång ska försöka besegra Sigma. Som vanligt står åtta bossar i din väg, plus några extra nivåer innan du når honom. På vägen kommer du också stöta på en gammal bekant i form av Vile, som dykt upp vid två tidigare tillfällen. Han kidnappar en Reploid vid namn Lumine mitt framför näsan på hjältetrion, och jakten är strax därefter igång. Allt ser ut att leda mot Sigma, men under spelets gång är det ändå något som inte stämmer.

Mega Man X8 är ett typiskt Mega Man spel. Du spelar i 2D format och rör dig framåt hela tiden. Nivåerna är ganska långa och innehåller en hel del områden som bör utforskas. Som vanligt finns det massvis med olika fiender längs vägen, men de är inte särskilt svåra att besegra. Du kan spela som antingen X, Zero eller Axl, alla med olika förmågor. X fungerar som vanligt; du kan hoppa, glida och skjuta, och har inga speciella förmågor i övrigt.

Dock kan du fort samla på dig delar till en ny dräkt som ger honom lite nya förmågor, vilket gör honom ännu mer användbar. Zero är precis som i de andra spelen; han kan dubbelhoppa, använda sitt svärd och glida. Hans attacker är riktigt kraftfulla, och tillsammans med de olika vapen du kan hitta så kan han bli en ruskigt bra karaktär i slutändan.

Axl däremot har lite fler funktioner. Han kan glida, rulla, sväva och skjuta långa vågor av energikulor. Han är väldigt effektiv i många fall, men är den slöaste karaktären du kan använda. Även om hans vapen tar lite skada ska man inte underskatta honom, då han kan leverera mycket skada på kort tid då han skjuter väldigt snabbt.

Förutom detta finns det ett flertal andra funktioner i spelet. En av dem är det så kallade R&D Lab, där du kan köpa/bygga olika föremål som förstärker dina karaktärer eller ger dig nya krafter. Dock kostar det att göra detta, men du samlar enkelt på dig spelets valuta. När varje fiende besegrats tappar de små triangelformade metaller som du använder för att köpa/bygga dessa föremål.

En annan funktion är det så kallade Double Hero System, vilket låter vid ha två karaktärer med dig på uppdraget. Genom att hålla båda dina karaktärer vid liv samtidigt som du samlar på dig de diamantformade objekten så kan du använda den extremt kraftfulla Double Attack, som är nyckeln till att klara spelet. Sammanfattningsvis är spelupplägget i stort sätt som i vilket annat Mega Man spel som helst.

Det här spelet har en riktigt skön grafik, och man måste spela spelet för att förstå detta. Jag vill inte påstå att man njuter av den, men den förtjänar verkligen att upplevas. Dock tycker jag att Capcom kunde tagit vara på PS2:ans grafikmotor och gjort grafiken bättre. Då hade kanske spelet fått ett lite högre betyg på många håll. Dock ska vi komma ihåg de animerade scenerna som dyker upp ibland under spelets gång. Den grafiken känns lite tom, men samtidigt väldigt stark och genomtänkt.

Mega Man musiken på den gamla goda tiden var rent ut sagt underbar. Idag är den långt ifrån det, även om spelet innehåller en och en annan godbit. Här har dock Capcom ett och annat att klura på, då de envisas med att låta japanska popband göra titellåten till deras nyare Mega Man spel. Många tycker att dessa är bra och sköna att lyssna på, men i mina öron är det bara skräp. Mega Man spel behöver inte titellåt på japanska! Musiken i Mega Man spel ska bara vara ren, inte så genomtänkt och framförallt ska man vilja lyssna på det! Capcom måste öppna ögonen (eller öronen) och inse att ett japanskt popband i ett Mega Man spel verkligen inte hjälper.

Trots mitt nötande på spelets ljud så upplever jag spelet som väldigt roligt. Man vill verkligen spela vidare, även som spelet i slutändan är ganska kort. Själv orkade jag inte spela igenom det en gång till, men jag tycker ändå att det är ett ruskigt roligt Mega Man spel. Och för alla er Mega Man fans som inte provat det här säger jag bara; skäms på er!

Som jag var inne på ovan så är det här spelet riktigt kul, och förtjänar att spelas om (om man inte är som jag då; lat). Om man klarar av en fil och startar om på samma så låser man automatiskt upp New Game +, som låter dig starta med alla föremål du samlat på dig under förra omgången och börja om spelet med allt detta. Dessutom får du möjlighet att välja om du vill spela Easy, Normal eller Hard Mode. I sin helhet så är spelet ändå ganska enformigt, och man kan (om man spelar genom det mer än en gång) bli ganska trött på det.

Hur summerar jag då allt det jag hittills skrivit? Jo, jag tycker att det här spelet är det bästa Mega Man spelet på väldigt, väldigt länge. De flesta Mega Man spel som släppts de senaste åren har varit rena katastrofer. Mega Man Zero var dock ett lyckat drag och de spelen är precis som detta riktigt roliga att spela. Mega Man X8 är långt ifrån så roligt som de gamla klassikerna till NES, men det förtjänar verkligen att testas. Det var många som fullkomligt tappade sugen när de spelat Mega Man X7, men Mega Man X8 är en solklar förbättring. Och jag är hur säker som helst på att ni som spelar det här spelet inte lär bli besvikna.

Capcom är äntligen på rätt spår igen!

Recensionen skriven av Cyphax den 8 Januari 2007