Mega Man har gjort sig känd som en typisk 2D karaktär. 1998 valde dock Capcom att göra ett försök med att föra över honom till 3D, i ett spel som var lite mer åt plattformshållet.

Mega Man är i det här spelet en mystisk pojke som hittades av Barrel Caskett när han var väldigt liten. Barrel uppfostrade honom som sin egen son tillsammans med sitt barnbarn Roll, vars föräldrar mystiskt nog försvann när hon var liten. Tillsammans med Mega Man fann han Data, en liten robot apa som pratar ett språk som endast Mega Man förstår. Under alla dessa år har Mega Man tränats upp till en skicklig så kallad Digger, och en dag när gänget undersöker en av världens alla ruiner finner han en väldigt stor Refractor.

Han snor åt sig den och jagas senare ut ur ruinen av en enorm så kallad Reaverbot. Dock har deras skepp, Flutter, dåligt bränsle och lyckas på något sätt kraschlanda på ön Kattelox. De får veta att ön innehåller Refractors stora nog att kunna få upp Flutter i luften igen. Dock är det så att ett gäng luftpirater är på väg mot ön, och de planerar att använda dessa Refractors på annat sätt. Mega Man måste helt enkelt hitta dessa Refractors innan piraterna gör de.

Mega Man Legends är det allra första Mega Man spelet i 3D, och är lite annorlunda uppbyggt än alla de tidigare spelen. Det första man stöter på är den otroligt krångliga kameran, där man alltid ser Mega Man bakifrån, om man inte springer mot kameran dvs. Med hjälp av L1 och R1 knapparna kan Mega Man springa åt sidorna för att undvika skott exempelvis. Dessutom kan han (givetvis) hoppa och skjuta. Senare under spelets gång kommer han kunna göra lite fler saker, så helt oduglig är han inte.

Efter den första ruinen kommer Roll bjuda in dig till den så kallade Spotter's Car och bygga ihop ett nytt vapen åt dig. Detta är ett av de saker som gör spelet riktigt kul att utforska. På ena armen har han sin Mega Buster, och på den andra kan han ha ett special vapen. Genom att hitta rätt delar till ett special vapen kommer man kunna få nya vapen, alla med olika förmågor. Alla delarna finns givetvis utspridda överallt i spelet, vilket innebär mycket fram och tillbaka spelande, men i mina ögon gör det inget eftersom många vapen är riktigt sevärda och användbara.

Dessutom så kan man förbättra hans Mega Buster med de så kallade Buster Parts, vilket gör spelet ännu roligare. Mer utforskande givetvis, men samtidigt mycket kul spelande eftersom man helt enkelt kan göra hans Mega Buster ganska så unik. Från början kan han endast ha två Buster Parts med sig, men med hjälp av ett visst föremål kan du ha tre stycken.

Spelets värld är i det här fallet en gigantisk ö kallad Kattelox. Under jordytan finns det en helt annan värld, de så kallade ruinerna som styrs av Reaverbots; stora mäktiga monsterrobotar. Dessa ruiner sitter ihop på ett eller annat sätt, vilket innebär att du kan gå in i ruinerna på ett ställe och ut på ett annat. På så vis behöver du inte "gå tillbaka" till utgången.

När spelet kom ut var väl grafiken inte imponerande, men inte den sämsta heller. I jämförelse med dagens spel är det givetvis en total katastrof, men det tillhör ändå det är spelet. Det första man tänker när man sätter igång spelet idag är "Åhh, herregud!" i princip. Men man vänjer sig ändå vid grafiken och efter någon timmes spelande tänker man inte ens på det.

Det här spelet är inte direkt någon höjdare vad gäller ljudet. Det är i stort sätt samma musik på varje ställe du besöker, vilket gör det hela lite enformigt. Inget att hurra för här inte.

Mega Man Legends kan vara fruktansvärt frustrerande ibland, det vill jag lova. Speciellt vissa fiender som bara vägrar dö, och kan ta miljontals smällar innan de faktiskt ger sig. Därför är spelkänslan inte den bästa. Det känns egentligen som om man kämpar sig igenom spelet istället för att ha kul, iaf på vissa ställen.

Mega Man Legends innehåller en hel del kul grejer, exempelvis alla Buster Parts och special vapen. Utöver det är det ett ganska simpelt spel, och när man tagit allt så finns det egentligen inget att göra (ganska logiskt, men ni fattar). Har man spelat igenom spelet en gång känner man inte direkt någon vilja att köra igenom det igen.

När jag för en gångs skull valde att ge det här spelet en ärlig chans så insåg jag snabbt hur kul det egentligen var. När jag spelade de första gången fattade jag inte vad det handlade om eller vad man skulle göra, men efter att läst på lite tog jag beslutet att faktiskt försöka klara det. Och jag måste säga att jag blev mäkta överraskad över allt som fanns att hitta i spelet. Kommer man bara in i det här spelet så är det faktiskt riktigt, riktigt kul.

Ett annat kamerasystem och det hade fått en åtta!

Recensionen skriven av Cyphax den 14 Februari 2007